nom ett haf, som om vintern ej kan beseglas, och att i anseende dertill, ett hufvud ej kunde beqvämligen bär ra dessa båda kronor, samt att det således stod att befara, att Sigismund skulle förlora endera, om icke begge. Men Senaten hade intet afseende på dessa skäl; ty, då saken föreställ deå den, svarade den, att man ej borde låta tillfället gå sig ur hän derna, att förvärfva ett mäktigt Kos nuvgarike, "Det var ej heller svårt att uppfinna de: talesätt, hvarmed man: kunde” smickra "och uppelda denne” Hertes ärelystnad, när det märktes på Fonom, att han var hu: gad för saken, och ej ville låta för« nuftet leda sig. Men det röjde sig nog” samt, att Rådet såg i denna sak mera på sin enskilta, än på Konungahusets nytta Ty det såg väl förut, att när Sigismund en gång ' vore 'Konung i Polen, skulle han finna sig nöd- sakad, att der tillbringa sin mesta