ka en lång tid varit vane att utvåttd stora värf, hvilken anmärkning kull de göras öfver Konung Gustaf, sol vid många tillfällen mera uppfört sil som en simpel enskilt person, än sot en Konung, emedan man i hans ung' dom på långt när ej kunnat tro, att han någonsin skulle blifva det, och man alltså ej gjort all den flit mel hans uppfostrar, som man annars bordt, om man kunnat se det förut; att adelsbarnen ifrån sin späda ung dom undervistes att uppföra sig ht derligen och försigtigt , och att igt vom sin tapperhet visa sig vara vär dige sina förfäders ära, samt söka att Öfverträfa andra så mycket I dygd, som de öfverträffa dem i vant och anseende; att en så ädel räflat nästan aldrig förmärkes i den gem na hopens. själar , hvilka merendels ej annat eftersyfta, är att sätta sig i det stånd, att de kunna föda sig, ek ler och att samla stora rikedomar,