Som man - nu i Christinas sista re« Berings - år ej höll någon, måtta med Adelskaps förlänande , så brukade man ej heller mera sparsamhet med kro>s Bogodsens bortskänkånde. Och det Bick så långt, att man, för att und. få något ansenligt gods, ej behöfde Mera än begära det, och gifva någon Vacker skänk åt en Sekreterare; ty Utom det att Drottningen vår af na« luren ' allt för omåttligt frikostig, !dkade hon denna gifmildbet med mine ."€ hushållning, sedan hon satt sig sinnet att nedlägga kronan, på det At hon måtte kunna göra alla mens Niskor till nöjes; troende sig med Sodt skäl kunna slösa med de ägo, elar, som mu snart skulle falla i änder på en annan, som hade tid ROR, att sätta sakerna på sin gamla fots Men med ett sådant uppförande de hon rått illa-emot sin Efter- dare och emot Adeln; hvad dem Ejor trä