Prinsessans händ, men af henne på det yttersta föraktades, särdeles ser dan Oxenstjernas fender påfunnit medel, att förminska den bevågen? het, hon eljest hyste för honom, och sedan hans anseende ej var så stor som tillförene. Senaten 'och Ständer- ne stodo på Pfaltzgrefvens sida, och yrkade att Christina skulle gifta sig med honom. Allt hvad som af hens ne kunde erhållas, var henues förs säkran, att, om hön någonsin skul | le få lust att gifta sig, så ville hon ] icke låta sitt val falla på någon ans Kan än honom. Imellértid var det långt ifrån ben- pes tanka, att nvågonsin fullborda detta löfte. Ty den tid andra frun timmer mest tänka på giftermål, fats tade hon det beslut att altid lefvå ogift, Jag kan ej visst säga, hvaris från hon fått den tankan; antingen den blifvit henne ieblist af någon höghet