tjenster, så att när han fock vete, att Grefve Torstensson hade gods som hörde under reduktionen, sade han: | ait, om de än lågo på sjelfva borg gården, så skulle de icke röras, eme” dan han är en van af mycket stork förtjenster, och af, hvilken jag hål lär t krvigskonsten. För öfrigt sträckte sig denna iné dragning ej längre än till det, som onde: Christinas regering blifvit bort gifvit; änskönt de tre Stånden ger na önskat, att han gått deröfver och ända till 1604, då Norrköpings ber slut gjordes, i kraft hvaraf de bort skänkta godsen iklädde sig natur af förläningsgods på manssidan, | Men det tycktes ej vara tillbör ligt, att återtaga det som var gifvif af en Konung, som regerat med så mycken heder, och så långt utvid gat rikets gränsor. Ja, man begärde ock Christin? samtycke, att återkalla hennes gå"