det särskilt angick; och att hon tycks te det vara nog, att hennes endå Sön lefde och mådde väl, och at! den moderliga kärleken ej tillät hen” ne att ens någon gång se ond ut på honom. Men Grefve Magnus De la Gar die lade i detta mål allskuld på hen” ne. Han sade, att när han en gång i Drottningens närvaro hade mye” ket hårdt talat emot den försummel” se, som inritat sig i en så vigtig saks hade hon i 8 dagars tid sett snedt på honom, och yttrat sig, att ehurd hennes bröder ej heller något lärts voro de dock goda Regenter. . Men utan att undersöka hvem som är skuld till detta fel, (tivar? uti de kanske alla hafva del), är de! visst, att Prinsens goda natursgålfvor ej utvecklades som sig borde, och a! han icke blef undervisad i hvad he? borde veta, för att kunna regera öl ver ett så stort folk,