hvad de visste, skulle man finna, at! saken vore grundad. Och när De la Gardie hotade att lagligen anklaga dem för denna ber skyllning, försvarade de-sig och sä de, att de ej voro hans åklagare, W tan allenast vittnen till de saker som de visste, och således kom denpå sak ej längre, Derefter gaf Johan Gyllenstjern8 nödgades stt på sina samveten £äg? | Konungen ett mycket skadligt ige | tryck mot dessa två Rådsherrar; och satte dem alldeles i misstroen” de hos honom, försäkrande, att de velat aflägsna 'Grefve De Ja Gardi? genom en mened, Imellertid är det sannt, att. D? la Gardie sagt en gång i Rådet, all | denne yngling borde skaffas ur vågen | dessutom plägade han ofta, säga? att Sveriges Konungar voro i stå . . ka ungdom som unga Lejon, med hvilk man kunde leka, men så snart de blef" |