Å sin sida glömde Gyllenstjerr? sig icke heller. Han fann snart me” del att intaga det förnämsta stället? Konungens vålvilja, som, efter han ännu var ung, ej misstrodde kite nom, utan inrymde sitt hjerta åt denne förslagne mannen, som ej uf” derlät att bifalla och berömma allt. hyad som : var i Konungens tyckes och dessutan dag och natt arbetad? på de sig anförtrodda ärender. | > Men hvad som mest bidrog eff befästa hans förtroende, var, att ha gemenligen med mycken häftighet talade mot Senaten, När han flitigt utforskat KovuP gen, och sett, att han med störst? äjerfbet vågade sig i faran, och 2 stan utan all skonsamhet, och el han ä andra sidan lätt stod att öf vertala till hvad hans gunstliog"” ville, så tyckte han sig vara säk? på sin sak, och tviflade ej, att Å Ly denne Herre skulle omkomma ikv