192 yttrat sig mer än han bordt, förkla rade han sig genom en mening, som var helt olik den, som hans ord €” gentligen ivisehollet eller ock låtsade han, som hade han skämtat, och på sådant sätt visste man icke på hvå fot man skulle taga honom. Vid samma tid sökte han drag? Otto Wilhelm Königsmark på sin $i? da, men som Königsmark ej myt ket litade på honom, afbröt hål strax samtalet, Rykte gick då , att Gyllenstjer?? | stod så väl i Konungens nåd, at! denne Hörre svurit honom ; att al drig höra dem, som berättade någ9! ondt om honom, och att Gyllenstjer” | na deremot:hade äfven med ed för | pliktat sig att aldrig ök ANe Kor nupgen, - Dock vet jag ej bina om dett? är sant. Vid Hofvet talades om en dröt?? som