ötan hufvud och tunga, och på def att han icke, genom sin myndighet eller vältalighet, måtte afvända KoP” ungen. från sitt förehafvande, ellet hindra Ständerna att blindvis under” kasta sig allt hvad af dem begårde"? och verkligen torde han ock des) kunnat lyckas; ty många trodde, at! en medelväg kunde finvna:, hvar” igenom Konungens behof stått att hjelpa, utan att besvära Adeln: Hvad angår Bengt Oxenstjernar åt hvilken Konungen lemnat styre!” sen af de utländska ärenderna, så kade han hvarken förtroende, elle dristighet eller håg, att säga något som ej var Konungen behagligt, och | var han nöjd, om han endast kur” de bibehålla sig i hans ynnest, p hvad sätt det ock skedde. : Riks-Bådet Clas Rålamb, var e& af dem, som vid alla tillfällen 'm? ifver talade 'om lagens handhafvos” de, "Fan saknade ej frimodighet all