(EXT 237 ångår Bönderna, så var det icke af höden.,, att uppfinna några utvägar ått förbittra dem, emedan ingenting, Var lättare, än att störta dem 1 för= tviflan, genom. den tunga, som sol- dat.utskrifningarne och de stora på- lagorne förorsakade dem;, särdeles den tiden, då Presterskapet, som Var illa nöjdt med Konungen, hade Så mycket öfver dem att säga. De voro ock under denna Konungs re- Bering så plågade, att de ej ogerna fett något uppror eller hvällning i Riket inträffa. Således blef allt det, som Johan Gyllenstjerna hade ingifvit Konun-, &en , i afsigt, att ådraga honom alla Sina undersåtares hat, efter hans död till pricka verkstäldt, Det är väl sannb, att Försynen til= låtit dessa våldsamma rådslag, att få så bedxöfliga följder ;j som upp- hofsmannen dermed påsyftat, men tiden skall visa, om ej Konungen bes