Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt som mat och dryok och sömn och luft. Utan frihet
kan menniskan lika litet ernå sin normala utveckling
som utan luft, hvila, lifsmedel; och absolut utan
frihet förmår hon icke ens lefva, lika litet som hon
förmår det, absolut beröfvad föda, sömn eller luft.
Begäret, kärleken till frihet är ock derför till sin
natur ingenting annat, än hvarje annat menniskan i
födelsen gifvet till ständigt begär, ehuru gerna må
erkännas att det är ett af de ädlaste, högsta, emedan
det icke är endast kroppsligt eller sinnligt, såsom de
flesta öfriga, utan till och med företrädesvis är ett
andens behof, ett andens begär. Ett behof, ett
begär förblir det i alla fall och ingenting annat. Det
är serdeles vigtigt att strängt fasthålla detta i tanken
och i minnet. Det hör nemligen till tidens mest
gängse föreställningar att betrakta begäret, kärleken
till frihet såsom en dygd och att lofsjunga den
såsom sådan. Ingen half- eller hel-notabilitet inom den
radikala phalangen kan samlas till sina föder, utan
att nekrologerne i främsta rummet prisa honom
såsom frisinnad, frihetsälskande, och dessa ord uttalas
från samma håll såsom det yppersta vitsord man
kan gifva den lefvundc, som på Camaraderiets
skuldror skall till något stort upplyftas. Man undser sig
likväl vid att berömma sina utkorade för deras
förträffliga aptit, deras ypperliga sömn, deras oj em n
förliga lungor, ja, man tilltror sig icke ens att beprisa
dem för det de varit mycket och ofta Mra, ehuru
detta begär, i sina yttringar, stundom är ändå mer
idealiskt, mer “andigta än frihetsbegäret!
Detta är ett uhårdt tal“, tycker väl mången.
Hvad! Kärleken till frihet ingen dygd! Icke i sig
sjelf, måste vi fortfarande yrka — icke i sin
ursprungliga, egoistiska gestalt; men får denna kärlek
egenskapen af uppoffring, åh — det är något helt
annat; då är den visserligen en dygd, så som när
jag bekämpar min egen hunger, för att stilla en
annans eller uppoffrar min egen hvila för att vaka öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
