Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anm. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
ett fenomen, men det hör till fenomenets väsen att vara
motsägande och orimligt, och derför vore det motsägande
att säga, att något annat är fenomen än det motsägande
och således orimliga, det vill med andra ord säga: det
för förståndet overkliga. Invänder man nu: verlden är
dock just för förståndet verklig såsom fenomen, så är det
tydligt, att detta blott kan betyda: att verlden är ett
fenomen, är verkligt, icke: det fenomen, som verlden är,
är någonting, som sjelft är verkligt. Men vi hafva nu
sett, att, såvida verlden icke skall vara, just för
förståndet, motsägande ocb omöjlig — just precis på det sättet
som en fyrsidig triangel — så kan verlden icke vara ett
fenomen.
den icke vore en verld, det synes mig ovedersägiigen framgå af
»Grundlinier till den filos, statshs propaed.» § 4 7, jeinfördt
med »Den speculativa philosophen» anm. 105. På begge ställena
säges, att verlden är »enhet af motsatta», och på det ena stället
tillägges, att den »verkligen» är en sådan enhet. Jag kan icke
tro annat, än att filosofen Boström dermed velat omtala, hvad
verlden är för hans tanke, icke för hans föreställning. 1 anm.
105 heter det nu derjemte, att »enhet af motsatta är just hvad
vi kalla motsägelse, och denna åter detsamma som orimlighet».
Kan man uttrycka sig klarare? Detta är den boströmska
fenomenläran i sitt konseqventa uttryck. Men det är icke konseqvent
att sedan säga, att tanken kan tilldömma verklighet åt en sådan
»orimlig» verld. Derom är det dock just fråga. Spörsmålet är
nämligen; när jag verkligen tänker, skall jag då säga, att verlden
är verklig eller icke? — Skulle nu en annan uppfattning t. ex.
föreställningen, derpå gifva ett svar, som motsäger tankens, då
är det gifvet, att den uppfattningen inför tankens domstol måste
få orätt. — Ät samma håll syftar äfven Boströms yttrande om
Hegel, att »om denna verlden vore den enda, så hade Hegel rätt.
Då skulle nämligen motsägelsen — som enligt Boström är
konstitutiv för verlden — blifva ett i all verklighet ingående
konstitutivt element (om ock icke det högsta, eller det som
verkligheten stannar vid); men detta är just hvad Hegel vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
