- Project Runeberg -  Anmärkningar vidfogade Docenten Åbergs "Granskning" /
116

(1882) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anm. 90

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

Denna känsla egnar jag ock åt männen af den
filosofi-ska skola, jag en gång, om ock aldrig obetingadt,
tillhört. Det är mig icke obekant, hvad hennes förnämste
män — kanske med något undantag — om mig tänka ur
filosofiens synpunkt. Likasom jag förut för vetenskapen
var förlorad såsom mystiker, så är jag det nu såsom i
hufvudsak återfallen till en öfvervunnen ståndpunkt, den
hegelska. Denna mening skulle, ifall jag icke längesedan
upphört att förvånas, hos mig kunnat väcka en dylik
förnimmelse, enär den starkaste känsla, jag på medvetet
sätt medfört från mitt ungefär 15 år tillbaka liggande
studium af Hegel, är minnet af andlig sjösjuka, förorsakad
af den opphörliga kastningen mellan hvarandra
upphäf-vande bestämningar, samt hågkomsten af en outsäglig
beundran för det öfverlägsna snille, som icke allenast
kunde styra idéens farkost ständigt framåt på den smala
kammen af mot hvarandra sig brytande vågor utan
jem-väl derunder hinna att uppfatta och beskrifva, huru både
jordens kuster och himmelens härlighet afspeglade sig i
sidorna af tankehafvets stigande och sjunkande
vattenberg. Jag hade icke väntat att mig ovetande befinnas
stäld på ett sådant flytande territorium", och skulle så
vara, att jag verkligen der befinner mig, så måste jag
anse mig ur filosofisk synpunkt ohjelpligen förlorad, ty
att der behålla sansen, dertill fordras ett starkare
huf-vud än mitt. Så mycket har jag dock qvar af både
huf-vud och hjerta, att jag, som sagdt är, kan hysa en
väl-förtjent vördnad för den boströmska skolans
representanter, ehuru våra vägar numera gå åtskiljs. Jag
hop-pas, att den dag icke skall komma, då jag skall kunna
blifva förledd att glömma, för huru mycken ädel, sann
och uppfostrande undervisning, jag har några af desse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:29:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anmabergs/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free