- Project Runeberg -  Ännu en million anekdoter /
5

(1868) [MARC] Author: Carl-Henrik Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sinnesnärvaro - Motstycke till föregående

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att stiga upp och lemna salongen. Hon blickar utåt
densamma för att upptäcka orsaken, men förgäfves. Slutligen
söker hon den inne på scenen och blir varse brefvet.

I samma ögonblick fru Bethmann får se brefvet visar
hon den största, den gladaste öfverraskning, i ett språng
kastar hon sig öfver detsamma, fattar det begärligt,
genomflyger med af förhoppning blixtrande ögon raderna
och — kastar det slutligen med en gest af felslagen förhoppning
ifrån sig på golfvet, liksom hade det varit ett
falskt papper, ett annat bref. Man måste ha sett detta
med egna ögon, säger berättaren, för att uppfatta det
högst öfverraskande i denna beslutsamma handling, genom
hvilken de sönderslitna fogarna af ett så herrligt konstverk
åter sammanfattades och med ett enda grepp af en
liten men förståndig qvinnohand knötos tillhopa. Alla utbröto
i en sådan bifallsstorm att hela huset darrade dervid.

*


         Motstycke till föregående.

En omtyckt berlinerskådespelare vid namn Herdt höll
sig till den grad väl med ”mannen i luckan”, att han aldrig
kunde spela utan att bero af honom; han tyckte helt
naivt detta vara sin fullkomliga rättighet. En afton då han
som den gamle Thiebaut började ”Orleanska jungfrun”
märkte han redan vid första orden att sufflören ej var på
sin plats dernere; han blef genast orolig, började stappla
och stod slutligen alldeles stilla. Efter en stund gick han
ner till rampen, aftog sin mössa och sade till publiken i
förolämpad ton och fullkomligt allvarsamt:

— Ursäkta mig, mitt herrskap, men jag kan icke fortfara
att spela, ty sufflören är inte på sin post dernere!

Och dermed gick han helt trankilt sin väg ifrån scenen.
Ridån måste gå ned, sufflören efterskickades och om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anmilan/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free