Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett expropriationsmål - Handtverksmässigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett expropriationsmål.
Händelsen föregår i våra dagar inför expropriationsjuryn
i Paris. Frågan är att bestämma den skadeersättning
som skall tilldömas invånarne i ett hus, genom
hvilket en boulevard kommer att passera.
Boulevarderna göra aldrig annat.
Redan hade man granskat de anspråk som blifvit
framställda af en hel rad exproprierade, hvilka alla
fordrade en half million under det att man erbjöd dem
tjugofem francs. (Dessa sista uppgifter äro, väl förståendes,
icke precist på siffran, men komma emellertid sanningen
temligen nära.)
Turen kommer till herr X., hyresgäst af en lägenhet
i tredje våningen mellan tvenne gårdar.
Stadens talan inskränker sig till ett påstående af
den allrastörsta enkelhet, såsom rätt är, men hr X., som
känner sin affär, har uppdragit åt en advokat att
bevaka hans intressen.
Denne reser sig och börjar i en ton af öfvertygelse
sålunda:
"Mina herrar! Det är sannerligen ett hån att
erbjuda oss en dylik summa. Den våning från hvilken
man förjagar oss har blifvit oss kär genom dyrbara
minnen ... Det är här som min hufvudman har blifvit
enkling! ..."
Oaktadt ställets allvar kan ingen af de närvarande
återhålla ett gapskratt. Läsaren icke heller, gissa vi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
