Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Karlstadsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmare, såg han sin gifta syster, Eva Arcker, stå vid
trädgårdsgrinden.
— Eva, ropade han, är det sant? Mamma lever?
— Ja, sade hon stilla, doktorn tror, att hon får leva.
Han ville riva upp grinden. Han tänkte inte på annat än att rusa in, kasta sig ner för modern och anropa henne om förbarmande. Men Eva hejdade honom.
— Du får inte gå in, Karl-Artur. Jag har stått här en lång stund för att mota dig. Det har varit ett så svårt
slaganfall. Söta mor kan inte tala med dig.
— Jag väntar hur länge som helst.
— Det är inte bara för söta mors skull, sade Eva och höjde litet på ögonbrynen, som du inte får gå in. Det är
också för söta fars. Doktorn sa, att söta mor aldrig kan
bli sig lik igen. Och nu tål inte söta far att se dig. Vi vet inte vad som kunde hända, om han råkade dig. Res tillbaka till Korskyrka! Det är det bästa du kan göra.
Dessa systerns ord retade Karl-Artur. Han var viss om att hon överdrev både faderns vrede och faran för modern av att råka honom.
— Du och din man har alltid velat äta ut mig hos pappa och mamma, sade han. Ni förstår att begagna er av ett
lyckligt tillfälle. Håll till godo!
Han svängde om på klacken och gick sin väg.
III.
Det är ju så med oss människor, att vi inte tycker om,
att någonting går sönder. Ja, om det inte är annat än
en lerkruka eller en porslinstallrik, så samlar vi ihop
bitarna, lägger dem intill varandra och försöker limma och klistra för att få dem att hålla ihop.
Det var något i den vägen, som Karl-Artur Ekenstedt sysslade med, under det att han åkte hem till Korskyrka.
Inte hela dagen i alla fall, ty man får komma ihåg, att
han inte hade fått en blund i ögonen under sista natten och att han inte heller, till följd av många upprörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
