Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Karlstadsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid elvatiden på kvällen. Han var själv förvånad över att
han hade kommit igenom en sådan fruktansvärd sinnesskakning så pass välbehållen. Sömnig var han alltjämt, och när han steg ur kärran utanför prostgårdsgrinden och betalade skjutsbonden, tänkte han på hur skönt det skulle bli att få sträcka ut sig i en säng och sova sig mätt.
Då han skulle gå in i flygeln, kom emellertid husjungfrun
med hälsning från prostinnan, att varm kvällsvard väntade
inne i matsalen. Han hade ju helst gått och lagt sig genast, men han tyckte det var vänligt av prostinnan, att hon hade tänkt på att han, som hade rest hela dagen, kunde behöva riktig mat, så att han gick med in.
Detta hade han nog inte gjort, om han inte hade vetat,
att det inte fanns någon i huset, som kunde fråga ut honom om hans färd. Men han visste, att de gamla hade lagt sig för länge sedan, och Charlotte var borta.
När han gick genom förstugan, höll han på att falla över en lår eller vad det var, som stod strax innanför dörren.
— Å, akta sig för all del, magistern! sade tjänstflickan. Det är fru Schagerströms flyttsaker. Vi har hela dan hållit
på mä å rulla in dom i halm och slå skynken om dom.
Trots detta föll det honom inte in, att Charlotte själv
kunde ha kommit resande från Stora Sjötorp, och än mindre, att hon hade stannat kvar i prostgården över natten. Han gick lugnt in i matsalen och satte sig till bords.
Han blev inte störd på en god stund. Han fick tid på sig att äta sig väl mätt och skulle just knäppa sina händer till bordsbönen, då steg hördes i trappan. De var tunga och släpande, och han trodde, att det var prostinnan, som kom för att fråga om hans resa. Han tordes inte rusa sin väg, som han helst hade velat.
I nästa sekund gick dörren upp, tyst och långsamt, och någon kom in. Det hade varit illa nog, om det hade varit
prostinnan. Men det var inte hon, utan Charlotte. Det var
det värsta, som kunde hända. Han hade inte förgäves varit
förlovad med Charlotte i hela fem år. Han kände henne.
Tänk, vilket uppträde det skulle bli, när hon fick höra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
