Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Häst och ko, piga och dräng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Dom där pengarna, som jag är skyldig dej, dom har jag mä mej i dag. Men du vill kanske int ta emot dom förrn i december?
Då gav farbrodern henne en blick, som gick genom märg och ben.
— Äsch! sade han. Är du så långt kommen, att du gör narr åv Jobs Erik? Gå int och gift dej, barn! Håll fast ve handeln! Du kan bli så rik, att du mäktar köp hela Medstubyn.
IV.
När de hade kommit hem från Jobs Erik, ville Anna Svärd, att de skulle gå till mor Ingborg i Risgården och låta henne vara den nästa, som fick höra om det stora undret. Men det ville inte Gammel Berit höra talas om.
För visserligen låg Risgården alldeles intill Jobsgården, och visserligen hade aldrig grannsämjan blivit bruten så där öppendagligt, att folk visste om det, men den var nog inte så god, som den borde vara.
Mor Ingborg i Risgården var änka, och fastän hon ägde den bästa gården i Medstubyn, så hade hon det ganska bekymmersamt, därför att det inte fanns karl i gården, utan
hon måste leja till allt utearbete. Det var hennes enda traktan och strävan att behålla gården så länge, att sönerna bleve vuxna, för då skulle ju alla svårigheter försvinna av sig själva. Och den, som hjälpte henne med detta, det var framför allt systern. Ris Karin. Hela byn visste, att det var hon, som skaffade hem pengar till löner och skatter. Men Ris Karin hade inte haft så god tur med handeln, sedan Anna Svärd hade börjat gå omkring med kramsäcken. Och det hade märkts på Risgårdsfolket, att de var avogt stämda mot grannarna i Jobsgården och framför allt förstås mot Anna Svärd och hennes mor.
Men när Svärdsmor kom med dessa betänkligheter, sade
dottern, att det kunde vara på tiden, att det blev slut på
ovänskapen, och att det var just därför, som hon ville gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
