Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än att detta mål vinnes bäst och lämpligast just genom den plan, som jag har haft äran att utveckla.
Kyrkoherden blickade uppåt och neråt rummet, liksom sökte han efter ett sätt att undkomma den enträgne unge ämbetsbrodern. Äntligen föll hans blickar på Anna Svärd.
Hans min ljusnade, han trodde sig tydligen ha funnit en utväg.
— Magister Ekenstedt har ännu inte låtit mig veta hur er fästmö ställer sig till dessa planer, som enligt min mening är en smula förhastade, sade han.
Karl-Artur svarade utan ett ögonblicks betänkande.
— Innan jag trädde in i detta rum, lovade mig min fästmö, att hon skulle godkänna mina anordningar.
Anna Svärd kunde inte hjälpa, att hon gjorde en aldrig så liten rörelse av förvåning, och kyrkoherden märkte det.
— Men är du, Anna, också verkligen fullt inne i naturen
av dessa anordningar? frågade han och vände sig direkt till fästmön.
Hon blev röd över hela ansiktet. En sak hade hon blivit på det klara med under samtalet. Fästmannen ville gifta sig med henne. Hon behövde inte vara ängslig. Han hade
inte funnit henne för simpel och bondaktig. Han ville alltjämt ha henne till hustru.
Men på samma gång var hon missnöjd och orolig. Varför hade inte fästmannen frågat henne där ute på vägen om hon
var redo att gifta sig med honom i morgon dag?
"Han håller int åv mej, som jag håller åv honom", tänkte
hon. "Om han tyckte om mej, skulle han först och främst
ha fråga hur jag ville ha’t."
Men fastän hon i sitt innersta kände sig sårad och förolämpad, ville hon inte lämna fästmannen i sticket inför kyrkoherden.
— Det förstår du fäll, prostfar, att jag går in på å följa mä’n vart i väla han vill dra åv mä mej, sade hon.
— Ja, om det förhåller sig på det sättet, så står jag
naturligtvis till herr magisterns förfogande, sade kyrkoherden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
