Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han fördrager all ting, han tror all ting, han hoppas all
ting, han lider all ting."
Länsmansfrun, som kanske tänkte på sin egen brudkväll,
läste de märkvärdiga orden med rörd stämma, och Anna Svärd kunde inte låta bli att följa med. Det som lästes,
föreföll henne som taget ur hennes eget hjärta. Aldrig hade hon hört något ur bibeln, som varit så riktigt och sant.
Då läsningen var slut, upprepade Anna Svärd den sista
versen för sig själv.
— Vill du kanske höra det här en gång till?
— Ja, svarade bruden och bara viskade fram ordet, så rörd var hon.
Ögonbrynen var verkligen inte mer så hårt sammandragna. Ögonen stirrade mindre stelt. Länsmansfrun började hoppas, att hon skulle kunna genomföra sin beskickning
utan alltför häftigt motstånd.
"Se där", tänkte hon, "Anna Svärd är långtifrån dum. Hon hörde sin mans tal för en stund sedan. Hon förstår kanske redan hur alltsammans hänger ihop."
När hon hade läst upp de sköna orden om kärleken ännu en gång, lade hon ihop bibeln.
— Om det skulle visa sig, att inte allting blir så för dig, som du har väntat, så tänk på detta!
De djupa, svårmodiga ögonen vändes mot den talande. Detta yttrande kunde vara sagt bara som en passande förmaning till en nygift hustru. Men det kunde också vara en inledning till det förskräckliga, som måste komma.
Länsmansfrun skyndade att ge en förklaring.
— Jag menar, ser du, att om man håller av någon med den rätta kärleken, så bryr man sig inte om hur man får det i världsligt hänseende. Det är inte hästar och kor eller
pigor och drängar, som man ska gifta sig med.
Fru Ryen fann Anna Svärds uppförande mycket besynnerligt. En antydan som denna borde ha försatt henne i en förfärlig oro. Men hon varken sade ett ord eller gjorde en rörelse. Det måste skridas till ytterligare förklaringar.
— Du ska inte tro, barn, att jag oombedd blandar mig i dina affärer. Din man kom till mig nu nyss, då du redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
