Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Syndafallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
SYNDAFALLET.
L
Karl-Artur, som hade fått för vana att hugga ved några
timmar varje dag, såg en morgon, då han nyss hade
börjat arbetet i vedskjulet, att en skugga skymtade förbi.
Han tittade upp och tyckte sig igenkänna Thea Sundler,
som han knappast hade råkat på hela vintern. Hastigt
kastade han yxan och sprang ut. Det var mycket riktigt
fru Sundler, men hon var redan utanför grinden och
skyndade neråt backen. Han ropade efter henne, men hon ökade
farten i stället för att stanna. Han hade stått och arbetat i
skjortärmarna, nu slängde han hastigt på sig rocken och
följde efter henne. Det här var något, som han måste få
reda i.
Organisten hade hela vintern varit så ansatt av reumatism,
att han knappast hade kunnat röra sig. För att han
emellertid skulle kunna sköta sin tjänst, brukade orgeltramparn
och kyrkvaktarn med mycket besvär hjälpa honom uppför
den smala trappan till orgelläktarn. Thea följde alltid med
honom dit upp och satt vid hans sida under hela
gudstjänsten. Hon visade sig varken nere i kyrkan eller i
sakristian.
Karl-Artur hade börjat misstänka, att det inte enbart var
mannens sjukdom, som var skuld till att de aldrig råkades.
Hon hade troligen något annat skäl att hålla sig undan,
och han, som verkligen höll av henne, ville inte försumma
detta tillfälle att få en förklaring.
Han lyckades hinna upp henne, innan hon hade hunnit
utför backen och vikit in på bygatan.
— Thea! ropade han och lade handen på hennes axel.
Stanna för all del! Vad går det åt dig? Är du rädd för
mig?
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
