Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Kortleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
men så här dags på dagen såg man ännu inte till några
berusade, på sin höjd var man litet övermodig och
skratt-lysten.
På ett par ställen var trängseln så stor, att de åkande
inte kunde komma fram, utan måste hålla stilla och vänta.
Karl-Artur beklagade sig inte, utan gladde sig åt de små
lustiga scener, som han såg utspelas i marknadsvimlet.
Framför ett stånd, där man sålde präktiga hemvävda
bomullstyger från Västergötland, stod en torpargubbe,
mycket sliten och torftig, med en vacker flicka vid handen.
Gubben hade väl fått i sig en sup eller par, vårsolen hade
gjort resten, han hade gripits av ett lycksaligt övermod,
och han tillropade försäljaren med hög röst:
— Bonander, Bonander, vad kostar den röda mössan?
Vad kostar den röda mössan, Bonander, Bonander? Men
den röda mössan, som han ville köpa åt sin dotter, var en
fin halmhatt med sidenfoder och långa, skära sidenband.
Köpmannen hade hängt upp den utanför sitt stånd för att
därmed locka till sig de finaste herrskapernas damer, och
då nu torpargubben ville åt den, blev han generad och
låtsade inte höra. Men detta hade till följd, att kunden
endast ropade allt högljuddare sitt:
— Bonander, Bonander, vad kostar den röda mössan?
Mängden gapskrattade, pojkarna började härma den
stackars gubben, men Karl-Artur fann honom rörande, som
inte kunde tänka sig annat, än att den finaste hatten på
marknaden var ett fullkomligt passande plagg för hans
dotter.
Åkdonet hade knappast satt sig i rörelse, förrän det blev
stopp på nytt. Denna gång var det en bergsman, en ståtlig,
medelålders karl, utmärkt väl klädd och med ett både klokt
och vackert ansikte, som hade samlat en stor hop folk
omkring sig. Han stod mittibland dem, mycket allvarlig och
värdig, men så med ens gjorde han ett högt hopp och
knäppte i fingrarna.
— Nu är jag riktigt full, sade han. Tänk, att det är så
roligt!
Ögonblicket därpå var han allvarsam igen, stod där
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
