Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Kortleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORTLEKEN
emot honom, och det till i främmandes närvaro. Han
sträckte ut handen för att nappa till sig hennes kort.
I detsamma gjorde Korp Lars, han, som brukade vandra
kring landet med en väldig säck, full av järnvaror, på
ryggen, en rörelse med armen. Det var en liten, knappt
märkbar rörelse, men Karl-Artur for bortöver golvet som
en bortschasad fluga och skulle ha fallit, om inte en stol
hade stått i vägen. Ett ögonblick satt han flämtande efter
det plötsliga överfallet, men som han nu i flera veckor hade
huggit ved ett par timmar om dagen, saknade inte heller
kan krafter. Han ämnade rusa på motståndarn, då ett par
händer med ett fast grepp tryckte hans armar intill kroppen,
varpå han själv lyftes upp och bars in i sitt eget rum. Allt
skedde försiktigt och långsamt, man kunde knappast tala
om våld. Dörrarna for upp för en spark, han lades
var-ligen ner på sin säng och lämnades där utan ett ord.
Där låg han sedan och skar tänder i vrede och
förödmjukelse. Men han visste från första stund, att ingenting var att
göra. Den andres styrka var alldeles överväldigande. Om
han inte ville skynda efter länsmannen och skaffa folk för
att driva de båda främlingarna ut ur sitt hus, så kunde han
ingenting företa sig.
Han låg i flera timmar och väntade. Skrattet och pratet
samt dunkandet i bordet, då något stort kort spelades ut,
hördes in till honom genom de tunna väggarna. Ett
vansinnigt hat mot hustrun hade vaknat inom honom, och han
gjorde upp vilda hämndplaner, som skulle utföras, då de
båda männen var försvunna.
Äntligen gick de sin väg, och hustrun begav sig in i
sängkammarn. Allt blev tyst.
Då reste han sig, smög genom mellangången fram till
hustruns dörr, men fann nyckeln urtagen.
Ett par gånger bultade han häftigt utan att få svar. Han
gick då tillbaka in i sitt rum, hämtade ljus där och skyndade
sedan ut i köket i hopp att finna något verktyg, varmed han
kunde bända upp hustruns dörr.
Det första, som i köket mötte hans ögon, var kortleken,
som låg kvarlämnad mittpå bordet. Det tycktes honom, att
12. — Lagerlöf, Anna Svärd. jyy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
