Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Olyckshändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
första tanke att gå fram till honom, Schagerström, och fråg^i
efter hans befinnande. Men ingenting i den vägen hände. 1
stället vände hon sig till häradshövdingen och bad bestämt
och även tämligen hövligt, att han och hans skrivare skulle
lämna rummet.
— Min man har legat i många timmar utan att bli
omhändertagen på något sätt, sade Charlotte. Han måste med
det snaraste ur kläderna. Häradshövdingen inser nog, att
detta är det viktigaste för tillfället.
Lagkarlen sade något med mycket låg röst. Han
underrättade Charlotte, att doktor Romelius hade funnit, att
ingenting var att göra.
Charlotte behärskade sig alltjämt. Men Schagerström
begrep, att hon var rasande vred, och han hoppades, att
häradshövdingen skulle ta sig i akt.
— Ska jag behöva upprepa min anhållan, att
häradshövdingen låter mig ta vård om min man?
— Men, fru Schagerström, det är brukspatron själv, som
har gett mig detta uppdrag. Därpå tillade han nästan
viskande: Fru Schagerström kommer inte att bli lidande på
att detta testamente göres färdigt.
Strax därpå hördes ett kraschande ljud. Jaså, Charlotte
hade rivit sönder testamentet! Jo, nu var hon allt i de rätta
tagen.
— Men, fru Schagerström, detta är då minst sagt...
— Om testamentet var till min förmån, behövde det inte
skrivas. Jag skulle inte ha tagit emot en skilling.
— Ja, om det förhåller sig på det viset.. .
Schagerström förstod, att lagkarlen var så sårad, att han
unnade Charlotte, att rikedomen gick ifrån henne. Han
överlämnade henne åt sitt öde och lämnade rummet.
Men inte heller nu kom Charlotte fram till Schagerströms
soffa. I stället gav hon ännu en sträv befallning.
— Johansson går genast och hämtar doktorn!
Betjänten gick, och medan han var borta, samtalade
Charlotte viskande med fru Sällberg, som berättade hur
förtvivlad hon och de alla hade varit över att nådig frun inte
skulle få tillkallas.
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
