Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Mamsell Jaquette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAMSELL JAQUETTE
Översten var ännu en stark och reslig man. Han var inte
hopsjunken eller åldrad som överstinnan. Men han hade fått
många djupa rynkor i pannan, och i ögonen märktes en
brännande och stickande glöd, som tycktes näras från en
inre brand, som aldrig ville slockna. Mamsell Jaquette kände
ofta större medlidande med sin far än med sin mor. Minnet
är en dyrbar gåva, men kanske är det bättre att mista det
än att låta det nära ett hat, som aldrig kan blidkas eller
släckas.
Det fanns endast en nyckel, som öppnade vägen till
överstens barmhärtighet, och mamsell Jaquette visste nog
vad den nyckeln hette, men hon begrep inte hur hon skulle
få någon användning för den.
Helt hastigt tycktes mamsell Jaquette ha tröttnat på
alltsammans. Hon lämnade de båda stridande åt sitt öde och
gick sin väg.
Hon var dock inte länge borta. I samma ögonblick, som
svägerskan stod med säcken upphissad på ryggen, färdig att
gå, visade sig mamsell Jaquette, denna gång iklädd kappa
och hatt. Hon gick genast fram till fadern och räckte honom
handen.
— Ja, farväl då så länge, söta far!
Översten såg upp från sina papper.
— Vad är det med dig? Vart ska du ta vägen?
— Jag ska följa med Anna, söta far.
— Är du nu rent galen?
— Visst inte, söta far. Men då jag i förra månaden fyllde
tretti år, så var söta far så inner ligen god och skänkte mig
sin vackra lantgård härutanför staden. Jag förstår, att söta
far önskar, att jag ska flytta dit, då söta far är borta, och
där är också så trevligt och väl ombonat och även litet
husdjur och trädgård att ställa med, så att ingen kan önska
sig ett bättre hem. Men för mig blir det väl någon råd
också dessförutan, och med söta fars tillåtelse är det nu
min mening att skänka gården till min svägerska. Jag ämnar
följa henne dit ut nu genast och stanna hos henne den första
tiden, åtminstone så länge tills det lilla barnet är fött.
Översten hade sprungit upp. Han såg inte vidare blid ut.
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
