Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Friherrinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
Hon sköt upp minut efter minut, timme efter timme. Hon
började frukta, att hon alls inte skulle få mod att tala.
Men vem var hon då? Varför var hon så eländigt feg?
Vad skulle det egentligen kunna hända henne, om hon
talade? Mannen skulle inte slå henne. Det skulle alls inte
kunna komma i fråga.
Men han hade en vana att alldeles se förbi henne, att inte
bry sig om vad hon sade. Att tala till honom det var för
henne som att ställa sig och predika för ett isblock.
Friherrinnan hade ännu ett bekymmer, som oroade henne
på det högsta. Det var så, att mannen förra året på en
bjudning i Karlstad hade råkat en avlägsen släkting,
Charlotte Löwensköld, sorn var gift med kommerserådet
Schager-ström, Charlotte och baron Adrian var gamla bekanta sedan
den tiden, då hon hade varit förlovad med hans kusin
Karl-Artur Ekenstedt, ja, hon hade till och med en gång besökt
Hedeby i sällskap med fästmannen. Nu hade hon och
baronen råkat in i ett förtroligt samspråk, baronen hade
beklagat, att han inte ägde en son, endast en massa döttrar,
och Charlotte hade frågat om han inte skulle vilja låta
henne övertaga en av döttrarna, för i hennes hem fanns det
inga barn alls. Hon hade haft en enda dotter, men denna
var död.
Det var naturligt, att baronen hade förklarat sig mer än
villig, och Charlotte hade sagt, att hon skulle tala vid sin
man och höra hur han ställde sig till förslaget. Kort efteråt
hade det kommit en skriftlig förfrågan om baronens på
Hedeby verkligen skulle vara villiga att avstå en av sina
döttrar till herrskapet Schagerströms att uppfostras som eget
barn. Baronen hade omedelbart svarat ja. Han hade inte ens
gjort sig mödan att efterhöra om hans hustru kunde vara
av annan mening. Det var ju självklart, att ett dylikt
erbjudande från den rikaste familjen i Värmland inte kunde
avvisas. Barnet skulle få växa upp som en prinsessa, och
omätliga fördelar kunde vinnas genom att man trädde i så
intim förbindelse med en mäktig man.
Friherrinnan hade inte heller gjort några direkta
invändningar, men hon hade försökt att dra ut på tiden. Charlotte
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
