Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Friherrinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHERRINNAN
— Vad är det där för ett barn? frågade hon. Och vad
är det för ett ansikte? Det måste ju vara av vår släkt.
Hon grep hårt om baronens arm, och det var nästan, som
om hon skulle ha tårar i rösten, då hon fortsatte.
— Kusin får lov att säga mig om hon är av vår släkl!
Jag känner, att jag är släkt med henne.
Baron Adrian vände sig bort utan att svara. Det blev
hans hustru, som gav Charlotte besked.
— Det är en dotter till Göran Löwensköld. Hon har legat
sjuk i mässling. Barnflickan har låtit henne komma ner i
köket olovandes.
— Kusin har väl hört talas om min bror skojarbaronen?
sade baron Adrian med hård röst. Flickans mor är en
tattartös.
Men Charlotte gick fram till köksdörren, som om hon
skulle ha gått i sömnen, öppnade den och gick mot bordet
med utbredda armar.
Skojartösen, som stod där uppe och lekte hästbytare,
kastade en blick på henne, och den lilla vildhjärnan måtte
ha funnit något hos Charlotte, som hon tyckte om. Hon
slängde från sig piskan, och med ett handlöst språng kastade
hon sig i Charlottes armar.
Charlotte tryckte henne intill sig och kysste henne.
— Dig är det, som jag vill ha, sade hon, dig, dig, dig.
Det var en räddning. Hon andades ut.
Fulheten, den förskräckliga fulheten, som hon hade
kämpat med hela kvällen, fulheten, som hon hade försökt finna
nyttig och bra, den lämnade hon nu åt sitt värde. Vad
baronen skulle säga och vad friherrinnan skulle säga, det
visste hon inte, men detta var det barnet, som hon hade rest
ut för att finna.
Plötsligen ryggade hon två steg baklänges. Baron Adrian
hade kommit tätt inpå henne med ögonen rödsprängda och
händerna knutna. "Han ser ut som en tjur, som vill ta mig
på hornen", tänkte hon.
I detsamma stod friherrinnan mellan henne och baronen,
och hennes röst ljöd lugn och behärskad som vanligt, men
mycket eftertrycklig.
17. — Lagerlöf, Anna Svärd. ^Jol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
