Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matthew Cuthbert häpnar.
en liten flickas sällskap. Fruntimmer voro tråkiga nog i alla
avseenden, men småflickor voro värre. Han avskydde deras
sätt att skyggt smita förbi honom, förstulet sneglande på ho-
nom, som om de väntade, att han skulle sluka dem i en enda
munsbit, om de vågade säga ett ord.
Detta var Avonleatypen för en väluppfostrad liten flicka.
Men detta fräkniga, klarögda underdjur var någonting helt
annat, och fastän hans trögare intelligens fann det ganska
svårt att hålla jämna steg med hennes djärva tankesprång,
tyckte han, att han kände sig »smått uppiggad» av hennes
prat. Han sade därför, sävligt som vanligt:
— Tala du så mycket du vill. Mig gör det ingenting.
— Ack, så snällt! Jag känner på mig, att ni och jag
komma att trivas så bra ihop. Det är så skönt att få tala,
när man vill, och inte jämt få i sig, att barn ska man se, men
inte höra. Det ha de sagt till mig väl en miljon gånger.
Och så skrattar folk åt mig, därför att de tycka jag tar till
såstora ord.Men har man stora tankar, så är man väl
också tvungen att använda stora ord för att uttrycka dem
- säg?
— Det tycks väl så... sade Matthew.
— Fru Spencer sa’, att min tunga måste vara fastsatt på
mitten — annars kunde den inte röra sig så ledigt, sa’ hon.
Men det är den inte, den sitter fast med den bortersta ändan.
Fru Spencer sa’, att ert ställe heter Grönkulla. Jag frå-
gade ut henne om allt möjligt. Hon sa’, att det växer trän
runt omkring den. Trän — det är mitt liv! Där fanns rakt
inga sådana kring barnhemmet, bara några små spinkiga stac-
kare utanför stora ingången med vitmålade träburar ikring
sig... De sågo själva ut som föräldralösa barn. Och jag
tyckte det var så synd om dem. Jag brukade säga till dem:
»Ack ni små stackare! Tänk om ni växte ute i den stora
susande skogen med fullt med andra trän omkring er och fin
18 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
