Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Marilla Cuthbert häpnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invände Marilla. — Vi skickade ju bud till fru Spencer och
bådo henne skaffa en pojke.
— Jaha, det har hon inte gjort. Hon har skaffat henne.
Jag frågade stationsinspektoren. Och jag måste ta henne med
mig. Inte kunde man lämna henne kvar där på tomma
stationen, hur nu än missförståndet har uppkommit!
— Jo, det här var nätt! utropade Marilla.
Under denna dialog hade flickan förblivit tyst, medan
hennes ögon gingo från den ene till den andra och hela det
livfulla uttrycket svann bort från hennes ansikte. Plötsligt
tycktes hon fatta fulla innebörden av vad som yttrats. Hon
släppte sin dyrbara kappsäck, tog hastigt ett steg framåt och
knäppte ihop händerna.
— Ni vill inte ha mig! ropade hon. — Ni vill inte ha
mig, därför att jag inte är en pojke! Jag borde ha anat det.
Ingen har någonsin velat vid mig. Jag borde ha förstått,
att det alltihop var för härligt för att kunna räcka länge. O,
vad ska jag ta mig till? Jag kan inte hålla mig längre —
nu börjar jag gråta!
Vilket hon också gjorde. Hon sjönk ned på en stol
invid bordet, bredde ut armarna mot skivan och begrov
ansiktet i händerna, och så brast hon ut i den vildaste gråt.
Marilla och Matthew betraktade varandra med hopplösa
blickar tvärs över järnkaminen. Ingendera av dem visste, vad han
eller hon skulle säga eller göra. Slutligen lät Marilla höra ett
lamt:
— Seså, seså, det är väl inte värt att gråta så
förskräckligt...
— Jo, det är värt! — Flickan lyfte hastigt på huvudet
och visade ett tårstänkt ansikte och darrande läppar. — Ni
med skulle gråta, om ni vore ett föräldralöst barn och hade
kommit till ett ställe, som ni trodde skulle bli ert hem och
så ni med ens upptäckte, att de inte ville ha er, därför att ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
