- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
36

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Morgon på Grönkulla.
genom vilken Anne skymtade den gråa gaveln till det lilla
huset, som hon sett från andra sidan av Mörka, speglande
vågen.
Ett stycke åt vänster lågo lador, stall och andra uthus-
byggnader, och på andra sidan dem, hän över gröna, sakta
sluttande fält, såg man det blåa havet blänka fram.
Annes skönhetstörstande ögon dröjde vid allt, insöpo
med begärlighet allt. Hon hade sett så många föga tilltalande
platser i sitt liv, stackars barn, att detta var härligare än allt,
som hon hittills förmått föreställa sig.
Hon låg kvar på knä, glömsk av allt utom skönheten
omkring henne, då hon plötsligt kände en hand på sin axel.
Marilla hade kommit in, utan att den lilla natursvärmerskan
hört henne.
— Du borde allt vara klädd nu, sade hon.
Marilla hade verkligen inga begrepp om hur hon borde
tala med flickan, och denna okunnighet, varav hon kände sig
besvärad, gjorde henne kort och tvär, utan att hon menade
någonting därmed.
Anne reste sig och hämtade djupt efter andan.
- O, är det inte underbart! sade hon och gjorde med
handen en åtbörd mot den leende världen utanför.
- Ja, trädet är stort nog, sade Marilla, och det blom-
mar rikt. Men bären är det inte mycket bevänt med - de
äro små, och det går mask i dem.
— Ack, jag menar inte bara trädet — fastän det ju just
nu står i hela sin prakt - jag menade allting, trädgården
och fruktträden och bäcken och skogen, allt vad jag kan se
härifrån fönstret. .. Känner ni inte, som om ni hölle av hela
världen en morgon som denna? Och ända upp hit kan jag
höra bäcken skratta. Tänk, vad bäckar alltid äro vid gott
lynne — alltid skratta de! Till och med pä vintern har jag
hört dem pollra och glamma under isen. Jag är så glad, att
36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free