Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morgon på Grönkulla.
olyckan med stort tålamod och undergivenhet, men när det
se’n rätt som det är blir ens egen tur, så —
— Försök att hålla munnen, sade Marilla. — Du pratar,
så man alldeles kan gå åt.
Varpå Anne höll munnen så ihärdigt, att hennes fort-
satta tystnad gjorde Marilla nervös — den verkade så ona-
turlig. Även Matthew höll sin mun — vilket åtminstone vad
honom angår var frivilligt och fullt naturligt — så att måltiden
intogs utan den minsta ansats till konversation.
Så småningom blev Anne allt mer och mer förströdd;
hon tuggade mekaniskt, och de stora ögonen höllos oavlåt-
ligt fästa på det stycke blå himmel, man såg genom fönstret.
Detta gjorde Marilla ännu mera enerverad än förut; hon hade
en obehaglig förnimmelse av, att medan detta underliga barns
kropp satt och doppade rågskorpor i kaffe, svävade dess själ
på fantasiens vingar omkring i fjärran rymder, dit ingen an-
nan hittade. Vem i all världen kunde trivas med en sådan
överspänd varelse i sin närhet?
Men — under över alla under — Matthew ville behålla
henne. Marilla kände på sig, att han ville det lika mycket nu
på morgonen, som han ville det i går afton, och att han
skulle fortfara att vilja det. Det var just likt Matthew - få
en obegriplig nyck i sitt huvud och sedan hålla fast vid den
med den mest förbluffande tysta envishet — en envishet, som
just genom sin tystnad verkade mycket kraftigare än om han
käxat och kältat så lång dagen var.
När frukosten var slut, vaknade Anne upp ur sina dröm-
merier och erbjöd sig att diska koppar och fat.
— Kan du diska ordentligt? frågade Marilla misstroget.
— Ja-a då! Fast jag är duktigare att se efter småbarn.
Det har jag sådan god övning med. Så synd, att ni inte har
några här, som jag kan få passa!
— Jag tycker inte att jag längtar efter att sköta några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
