Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Marilla fattar sitt beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att inte behålla henne. Jag kan faktiskt säga, att bror
min gärna vill ha henne kvar. Jag for egentligen hit för att
ta reda på, hur misstaget uppstått... Nu tror jag, att jag
gör bäst i att ta henne med mig hem igen och överlägga
med Matthew. Jag får nog inte fatta ett avgörande beslut
utan att rådföra mig med honom. Bestämma vi oss för att
inte behålla henne, skola vi skicka henne över till er i morgon.
Hörs hon inte av, så betyder det, att hon stannar hos oss.
Är ni nöjd med det, fru Blewett?
— Jag får väl vara det, svarade fru Blewett snäsigt.
Medan Marilla talade, hade solen gått upp i Annes
ansikte. Först plånades det hopplösa uttrycket ut; sedan tändes
en svag stråle av hopp, och ögonen blevo djupa och klara
som stjärnor. Flickan var alldeles som förvandlad, och när
ett ögonblick senare de båda fruarna gingo ut för att leta
rätt på ett recept, som fru Blewett hade kommit för att låna,
sprang hon upp och flög tvärs över rummet till Marilla.
— O, fröken Cuthbert, sa’ ni verkligen, att ni kanske
skulle låta mig stanna på Grönkulla? utbrast hon med en
andlös viskning, som om den hänförande möjligheten hade
kunnat jagas på flykten, i fall hon talat högt. — Sa’ ni det
verkligen? Eller var det bara min inbillning, som spelade
mig ett spratt?
— Du får allt lov att lära dig att hålla den där
inbillningen i styr, Anne — det är för illa, när man inte kan skilja
på vad som är verklighet och vad som inte är det, sade
Marilla snävt. — Jo, du hörde mig säga just det och
ingenting annat. Men avgjort är ingenting ännu, och kanske, när
allt kommer omkring, fru Blewett ändå får ta dig. Hon
behöver dig sannerligen bra mycket mera än jag.
— Hellre far jag då tillbaka till barnhemmet än jag
flyttar till henne, utbrast Anne lidelsefullt. — Hon ser ut precis
som — som en vessla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
