- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
68

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Annes uppfostran börjar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inte tala om dem med vem som helst — deras minne ä’ mig
för dyrbart... Men jag tänkte, att det kunde roa Marilla att
höra litet om dem. Åh titta — här kom ett stort bi tumlande
rakt ut ur en äppelblomma! Tänk, att få bo uti en
äppelblomma! Få sova därinne, medan vinden vaggar en! Om
jag inte vore ett människobarn, tror jag, att jag skulle vilja
vara ett bi och få flyga bland blommorna!

— I går ville du vara en fiskmås, erinrade Marilla. —
Jag tycker du är bra nog ombytlig. Jag sade till dig, att du
skulle lära dig Fader vår och inte prata. Men det tycks vara
stört omöjligt för dig att höra upp med att gaffla, om du
har någon, som hör på dig. Gå därför upp på ditt rum och
läs över där.

— Ack, jag kan den nästan alldeles nu — jag har bara
sista raden kvar.

— Så mycket bättre, men gör i alla fall som jag sa’.
Gå snällt upp på ditt rum och lär dig bönen som ett
rinnande vatten och stanna där, tills jag ropar på dig att du
ska hjälpa mig att duka fram te.

— Får jag ta med mig äppelblommorna som sällskap?
bad Anne.

— Kommer aldrig i fråga, att du får skräpa ned däruppe
med blommor... Du skulle ha låtit dem sitta kvar i fred på
trädet.

— Ja, jag var också lite tveksam, innan jag bröt dem,
sade Anne. — Jag liksom kände, att jag inte borde förkorta
deras små älskliga liv genom att plocka dem — jag ville inte
bli plockad, om jag vore en äppelblomma... Men frestelsen
var oemotståndlig. Hur gör ni, när ni möter en oemotståndlig
frestelse?

— Anne, hörde du, att jag sa’ du skulle gå upp på
ditt rum?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 30 12:11:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free