- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
72

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Fru Lynde blir slagen af fasa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fru Lynde blir slagen av fasa.
beskriva sin sjukdoms alla stadier, dröjande vid varje håll och
stygn och temparaturstegring med sådan synbar förnöjelse,
att Marilla blev övertygad om, att influensan medför sin egen
belöning. När alla detaljer voro uttömda, röjde fru Rachel
det verkliga ändamålet med sitt besök.
- Jag har hört några högst förvånande ting om dig
och Matthew.
— Du kan väl inte ha blivit mera förvånad än jag själv,
sade Marilla. - Men nu har jag hämtat mig bra nog efter
den första överraskningen.
- Det var då för illa, att ett sådant misstag skulle upp-
stå, sade fru Rachel deltagande. — Gick det inte an att skicka
henne tillbaka?
- Det hade vi väl nog kunnat, men vi brydde oss inte
om’et. Matthew fattade tycke för henne. Och jag måste be-
känna, att jag tycker rätt bra om henne, också jag — fastän
hon naturligtvis har sina fel. Hon riktigt har livat upp oss
— det är en pigg och rar liten flicka.
Marilla sade betydligt mera, än det varit hennes mening,
när hon började, ty hon läste starkt ogillande i fru Rachels
ansiktsuttryck.
— Det är verkligen ett drygt ansvar du påtagit dig, sade
nyssnämnda dam dystert, i synnerhet som du ju aldrig haft
någon erfarenhet av barn. Du vet nog inte mycket om henne
och hennes rätta sinnesart, kan jag tro, och ingen människa
anar, hur en så’n där främmande unge blir med tiden. Men
jag vill visst inte göra dig modfälld, lilla Marilla.
— Jag känner mig inte heller modfälld, svarade Marilla
torrt. — När jag har fattat ett beslut, så står jag fast vid det.
Men du kanske vill se Anne. Jag ska ropa på henne.
Efter en liten stund kom Anne inspringande med ett ansikte,
strålande av förtjusning över nya rara fynd i trädgården. Men
häpen över att helt oväntat stå inför en främling, stannade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 30 12:11:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free