Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Annes ursäkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes ursäkt.
ined darrande röst. — Jag kan inte uttrycka allt vad jag kän-
ner — nej, inte om jag så använde opp en hel ordbok...
Ni fär tänka er det. Jag bar mig gräsligt åt — och vad jag-
handlat illa se’n mot de snälla vännerna Matthew och Marilla,
som låtit mig stanna kvar vid Grönkulla, fastän jag inte
är nå’n pojke. Jag är en rysligt stygg och otacksam flicka,
och jag förtjänar att straffas och för alltid visas bort av hygg-
ligt folk . .. Det var mycket elakt av mig att fatta humör, där-
för att ni sade mig sanningen. Det var ju sanningen — vart-
enda ord ni sade var sant. .. Mitt hår är rött, och jag är
fräknig och mager och ful. Det jag sa’ till er var också sant,
men jag borde inte ha sagt det. Ack kära, snällaste fru
Lynde, förlåt mig! Om ni svarar nej, kommer jag att sörja
så länge jag lever. Och en sådan sorg har ni nog inte hjärta
att vålla en stackars liten föräldralös flicka, säg — även om
hon har ett fasligt svårt humör. . . Ack nej, det vill ni säkert
inte. Var så innerligt snäll och säg, att ni förlåter mig, fru Lynde !
Anne knäppte ihop händerna, böjde sitt huvud och vän-
tade på domens avkunnande.
Man kunde ej taga fel på uppriktigheten i denna avbön
— den röjde sig i varje tonfall av hennes röst, och både
Marilla och fru Lynde uppfattade dess omisskännliga klang.
Men den förra förstod också — och det förargade henne i
högsta grad — att Anne faktiskt njöt av detta förödmjukelse-
och förnedringstillstånd och fråssade i de högpatetiska känslor,
till vilka det kunde ge anledning. Var fanns det hälsosamma
straff, varpå hon, Marilla, bespetsat sig? Anne hade förvand-
lat det till en i sitt slag utsökt njutning.
Den i grund och botten beskedliga fru Lynde, som ej
betungades av någon skarpare iakttagelseförmäga, såg ej detta.
Hon endast märkte, att Anne framfört en särdeles vältalig ur-
säkt, och allt groll smälte bort ur hennes själ. Med alla sina
fe! och brister — långsint var hon ej.
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
