Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Ett högtidligt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett högtidligt löfte.
— Prat, sade Marilla, ond på sig själv för att hon haft
flickan att gråta. — Jag vill visst inte skicka dig tillbaka till
barnhemmet. Allt vad jag vill är bara att du uppför dig som
andra små flickor och inte gör dig löjlig. Gråt nu inte mera,
så ska du få höra på roligt! Diana Barry har kommit hem i
dag. Jag ska gå dit upp för att höra, om jag kan få låna ett
kjolmönster av fru Barry, och om du vill, kan du få gå med
och bli bekant med Diana.
Anne steg upp med hopknäppta händer och tårarna ännu
glittrande på kinderna; disktrasan, som hon skulle fålla, föll
till golvet, utan att hon märkte det.
— O, Marilla, jag är så rädd! Nu, när det verkligen
stundar, är jag så rädd! Tänk, om hon inte skulle tycka om
mig! Det skulle vara den mest tragiska missräkningen i hela
mitt liv.
— Seså, var nu inte så het på gröten! Och låt bli att
använda sådana där långa ord! Det låter så tokigt av en
liten flicka. Diana är jag säker på skall tycka om dig. Det
är hennes mamma, som det kommer an på. Tycker hon inte
om dig, så gör det detsamma, om Diana är aldrig så betagen
i dig. Om hon har hört talas om, hur du flög på fru Lynde
och att du gick i kyrkan med smörblommor kring hatten, så
vet jag inte, vad hon kommer att tänka om dig... Du får
lov att skicka dig artigt och snällt och håll inne med dina
underliga sätt att uttrycka dig . . . Kors i alla dar — jag tror,
att flickungen darrar!
Anne darrade verkligen. Hennes anletsdrag voro bleka
och spända.
— Ack, Marilla, också ni skulle vara upprörd, om ni
snart skulle få råka en liten flicka, som ni hoppades skulle
bli er bästa vän — och så hennes mamma kanske inte
tyckte om er, sade hon, i det hon skyndsamt gick efter
sin hatt.
95 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
