Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Glada förväntningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänglampa, som de en gång hade. Men vi låtsa, att älvorna tappade
den en gång, då de hade bal, så att vi kalla den älvornas spegel.
Matthew har lovat göra oss ett bord. Den lilla runda
dammen inne i herr Barrys hage kalla vi för Klaröga. Där
har jag suttit och läst i boken, som Diana har lånat mig. Det
var en bra spännande bok, Marilla. Där var fem friare, som
tävlade om hennes hand — hjältinnans... Jag skulle vara
glad, om jag bara hade en. Hon var mycket vacker, och hon
fick genomgå stora prövningar. Så fort det hände henne
någonting, så svimmade hon... Det vore roligt att kunna
svimma, säg, Marilla? Det vore så intressant... Men jag är
fasligt frisk av mig, fastän jag är så mager. Jag tycker för
resten, att jag håller på att bli fetare, eller hur? Varenda
morgon, när jag stiger upp, så tittar jag på mina armbågar
för att se efter, om där inte kommer några gropar.
Diana håller på att få en ny klänning — den sys med
halvkorta ärmar. Den ska hon ha på utfärden. Ack, måtte
det bara bli vackert väder nästa onsdag! Jag tror inte jag
vore i stånd att övervinna den sorgen, om någonting hände,
som hindrade mig från att vara med om utfärden. Nog skulle
jag överleva det, förstås — men jag skulle sörja gräsligt...
Tänk, de skola ro ut i båtar på Mörka, speglande vågen, och
det blir glass — det har jag redan talat om. Jag har aldrig
smakat glass. Diana försökte förklara, hurdant det var, men
glass måtte nog höra till de saker, som man inte ens kan
göra sig en föreställning om...
— Anne, jag har sett på klockan, och du har nu pratat
i tio minuter, sade Marilla. — Nu skulle det verkligen vara
intressant att se, om du kan tiga lika länge.
Anne teg — nästan lika länge. Men under den
återstående delen av veckan talade hon om utfärden, tänkte på
utfärden och drömde om utfärden. På lördagen regnade det,
och hon råkade så småningom i ett sådant tillstånd av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
