- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
117

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. En storm i ett vattenglas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XV.
EN STORM I ETT VATTENGLAS.



— O, ett sådant härligt väder! sade Anne, satte näsan
i vädret och drog in den full med luft. — Är det inte roligt att
leva en så’n här dag, så säg! Jag tycker synd om dem, som
ännu inte äro födda och få njuta av den. Nog för de kunna
få vara med om andra härliga dagar, men just den här få de
inte... Och tänk också, vad det är roligt att vi ha en sådan
vacker väg att gå till skolan!

— Ja, det här är bra mycket trevligare än att gå stora
landsvägen, som är så dammig och het, sade den praktiskt
anlagda Diana, som just höll på med att titta ned i sin
matsäckskorg och inom sig göra en beräkning. Om de tre läckra
och saftiga vinbärstårtor, som där vilade, skulle delas på tio
flickor, hur många bitar finge då varje flicka?

Avonleas små skolflickor lade alltid »ihop» sina
medförda frukostar, och skulle någon understå sig att ensam eller
blott tillsamman med sin bästa vän sätta i sig tre
vinbärstårtor, skulle hon för alltid ha befäst sitt rykte att vara »gräsligt
snål». Men ack — tre små tårtor på tio flickor — det bleve
ju ändå bara en smakbit åt var och en...

Den väg, som Anne och Diana gingo till skolan, var
verkligen vacker. Inte ens i inbillningen kunde Anne skapa
någonting vackrare, och då kan man förstå!... Att gå stora
landsvägen skulle ha varit ytterst oromantiskt, men att gå De
älskandes stråt och förbi »Pil, pil, susa!» och Violernas dal
och Björkstigen var väl romantiskt om något.

De älskandes stråt utgick från Grönkullas köksträdgård
och löpte långt inåt skogen så långt de Cuthbertska ägorna
räckte. Kossorna brukade gå den vägen till vissa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 30 12:11:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free