- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
138

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. En tebjudning och dess följder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En tebjudning och dess följder.
minen, som man bör ha, när man är bjuden bort på te. An-
nars brukade hon springa in i köket utan att bulta, men nu
knackade hon helt nätt på stora förstugudörren. Och sedan
Anne, som även hon bytt om klänning, helt artigt öppnat
dörren togo de båda små flickorna varann i hand så allvar-
ligt’och belevat, som om de aldrig råkats förut. Denna ona-
turligt högtidliga stämning höll i sig, medan Diana fördes
upp på östra gavelrummet för att lägga av sig hatten och
medan de i tio minuter sutto och konverserade på stolarna
nere i vardagsrummet, med tårna väl utåtvända.
- Hur står det till med din mamma? frågade Anne ar-
tigt — alldeles som om hon ej samma morgon settfiuBany
i högtidlig välmåga och vid det bästa humör plocka ned
äpplen. ...
— Tack, hon mår mycket bra. Herr Cuthbert ar val
upptagen med att köra potatis åt »Lily Sands» nu på efter-
middagen? sade Diana, som för några timmar sedan råkat
skjutsen på landsvägen och fått åka med ett stycke.
- Jaha, det är han. Vår potatisskörd är mycket vacker
i år. Jag hoppas också din pappa fått vacker potatis?
— Jo då, tack ska du ha. Ha ni plockat ned många
av era äpplen ännu?
- Åh, förfärligt många, sade Anne, glömde sin värdig-
het och skuttade upp som en kattunge. - Låt oss gå ned
i trädgården och plocka litet röda kalviller, Diana; Marilla har
sagt, att vi få alla dem, som sitta kvar på trädet. Marilla har
mycket gott hjärta. Hon sa’ vi skulle få sockerkaka och körs-
bärssylt. Men det är inte fint att tala om för sitt främmande,
vad man ämnar bjuda på, så därför säger jag heller inte vad
hon sa’ vi skulle få att dricka. Du får bara veta, att det bör-
jar med s och slutar med t och har a mitt uti sig och en
mycket vacker röd färg. Jag tycker om att dricka det som är
138

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 30 12:11:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free