- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
144

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. En tebjudning och dess följder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En tebjudning och dess följder.
Marilla henne ned till fru Lynde i ett ärende. Efter en helt
kort stund kom Anne rusande tillbaka uppför avtagsvägen,
med tårarna strömmande utför kinderna. Hon störtade in i
köket och kastade sig i full förtvivlan på soffan.
- Vad är det nu, som är på tok, kära Anne? frågade
Marilla, undrande och ledsen. - Jag hoppas du inte varit
näsvis mot fru Lynde igen?
Intet svar utom ytterligare tårar och ännu häftigare snyft-
ningar.
- Anne, när jag gör dig en fråga, så vill iag ha svar.
Sätt dig upp som en ordentlig människa och säg mig, vad
det är du gråter för.
Anne satte sig upp, en bild av tröstlös smärta.
- Fru Lynde var uppe för att hälsa på hos fru Barry
i dag, och fru Barry var så förfärligt ond, kved hon. — Hon
säger, att jag drack Diana full i lördags, så att när hon kom
hem, så bar hon sig så illa åt.. . Och hon säger, att jag
måste vara en i grund fördärvad och elak flicka, och aldrig,
aldrig mera låter hon Diana få leka med mig. Åh, Marilla,
jag är så ledsen, så jag tror jag går åt...
Marilla stirrade, i högsta grad förbluffad.
— Druckit Diana full? sade hon, när hon återfick bru-
ket av sin röst. — Anne, är du eller fru Barry vriden? Vad
i alla dar bjöd du henne på?
— Aldrig ett dugg mer än hallonsaft, snyftade Anne. —
Inte trodde jag man kunde bli full av hallonsaft, Marilla, —
inte ens om man drucke tre stora glas fulla, som Diana
gjorde. O, det låter så rysligt — jag kommer att tänka på
fru Thomas ruskiga man ... Men aldrig var det min mening
att ställa till någonting sådant.
— Full! Vad är det människan pratar? sade Marilla och
gick raka vägen till väggskåpet i vardagsrummet.
Där på hyllan stod mycket riktigt en butelj — vilken
144

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 30 12:11:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free