- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
148

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. En tebjudning och dess följder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En tebjudning och dess följder.
mera retade upp fru Barry. Hon stod oförstående inför An-
nes livliga åtbörder och egendomliga bildspråk, och hon trodde,
att flickan »drev» med henne. Hon sade därför, mycket kallt
och ovänligt:
- Jag tror inte, att du är en sådan flicka, som det läm-
par sig för min Diana att sällskapa med. Gå du hem till dig
och uppför dig som folk.
Annes läppar darrade.
— Får jag inte råka Diana bara en enda gång för att
säga farväl åt henne? bönföll hon.
- Diana har åkt till Carmody med sin pappa, sade fru
Barry, gick in och stängde dörren efter sig.
Anne vandrade med förtvivlans lugn tillbaka till Grönkulla.
- Mitt sista hopp är ute, sade hon till Marilla. - Jag
har nu själv varit och sökt fru Barry, och hon bemötte mig
mycket illa. Marilla, jag tror inte, att det är ett fruntimmer
med fin uppfostran ... Nu har jag inget annat att göra än
bedja, och inte har jag några stora förhoppningar på att det
kan uträtta vidare mycket, för jag tror inte att Gud själv kan
förmå mycket över en sådan envis människa som fru Barry.
- Anne, så får du inte säga, förebrådde Marilla, inom
sig kämpande med den hädiska lusten att brista ut i skratt,
som hon kände höll på att övermanna henne.
Och när hon senare på kvällen berättade hela historien
för Matthew, skrattade de båda hjärtligt åt stackars Annes
vedermödor.
Men när hon, innan hon själv gick och lade sig, sakta
tassade in på östra gavelrummet och fann, att Anne gråtit sig
till sömns, bredde sig ett uttryck av ovanlig mildhet över
hennes ansikte.
— Stackars liten unge! viskade hon och strök en hår-
slinga ur flickans ännu tårvätta ansikte. Därefter böjde hon
sig ned och kysste den upphettade kinden på kudden.
148

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 30 12:11:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free