Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett nytt intresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett nytt intresse.
_ Neji _ Anne hämtade djupt efter andan. - Jag
trodde nog, att du tyckte om mig, men inte vågade jag hop-
pas, att du höll av mig. Ack, Diana, inte tänkte jag någon
kunde hålla av migt... Det har ingen gjort, så långt jag kan
minnas tillbaka. O, vad det är underbart! Det är en ljus-
glimt, som för alltid skall skina i mörkret på en stig, skild
från din egen, Diana... O, säg det en gång till!
- Jag håller innerligt av dig, upprepade Diana stånd-
aktigt, och jag kommer alltid att göra det, det kan du lita på.
- Och jag ska alltid hålla av dig, Diana, sade Anne, i
det hon högtidligt räckte ut sin hand. - Under kommande
år skall ditt minne lysa likt en stjärna över mitt ensamma liv,
som det står i den sista historien vi läste tillsamman. Diana,
vill du ge mig en lock av dina korpsvarta flätor, som jag ska
gömma för alltid som min dyrbaraste skatt?
— Har du någonting att klippa av den med? frågade
Diana, i det hon torkade bort de tårar, som Annes rörande
tal kommit att flöda ånyo, och återfick sitt sinne för det
praktiska.
— Ja, lyckligtvis har jag min lilla handarbetssax på mig
i förklädesfickan, sade Anne. Sakta och högtidligt klippte
hon av en av Dianas lockar. — Farväl, min älskade vän!
Hädanefter måste vi vara främlingar för varandra, fastän vi
bo sida vid sida.. . Men mitt hjärta skall alltid förbli dig
troget.
Anne stod och såg efter Diana, tills hon försvann ur
sikte, vemodigt viftande med handen, så ofta väninnan vände
på huvudet. Därefter återvände hon hem, tills vidare ganska
tröstad just genom det romantiska i själva avskedet.
— Nu är det förbi, meddelade hon Marilla. — Jag får
aldrig någon ny vän. Och nu är det värre för mig än nå-
gonsin, för jag har varken Katie Maurice eller Violetta. Och
även om jag hade dem, skulle det ändå inte vara detsamma.
150 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
