Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Anne som räddande ängel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anne som räddande ängel.
mody. Inte en enda människa i Avonlea kan det, och vi
lovade varandra högtidligt att aldrig lära ut det åt någon an-
nan. Det är med några små roliga knutar, som göras av
bara stolpar . . . Diana gav mig ett vackert kort med en rosen-
girlang runt omkring, och mitt uti står det en vers:
»Vill du med mig förena dina öden,
Intet kan oss skilja, utom bleka döden.»
Och det är sant, Marilla. Vi ämna be herr Phillips låta
oss få sitta ihop igen, så får Oertie Pye maka sig ned till
Minnie Andrews. Vi hade en vådligt fin tesupé. Fru Barry
tog fram sin bästa teservis, Marilla, precis som om jag varit
riktigt främmande .. . Det ordentligt klack till i mig, när jag
såg’et. Ingen har nånsin förut tagit fram sin bästa servis för
min skull. Vi hade skinn- och benfri anjovis och hårdkokta
ägg och pepparkakor och gorån med två slags sylt till, Ma-
rilla. Fru Barry frågade mig, om jag ville ha te och sa’:
»pappa, varför räcker du inte skorpkorgen åt Anne?» Det
måste vara gränslöst roligt att vara vuxen, Marilla och alltid
bli så där bjuden och persvaderad vid bordet...
— Åhja, det går väl an, sade Marilla med en liten suck.
— I alla fall, när jag blir vuxen, fortfor Anne, ska jag
alltid tala till små flickor, som om de vore det, och aldrig
skratta, när de använda stora ord . . . Det sårar så mycket ens
känslor, det vet jag av egen sorglig erfarenhet.. . Efter teet
kokte Diana och jag knäck. Knäcken blev inte vidare god;
det var väl för att varken Diana eller jag hade kokt någon
sådan förut. Jag skulle röra i pannan, medan Diana smorde
pappersformarna, och så glömde jag bort det och lät det brän-
nas vid, och se’n så satte vi ut formarna på farstubron för
att svalna, och katten klev i en av formarna, så att den var
vi tvungna att kasta bort... Men vådligt roligt var det i alla
fall. Se’n, när jag gick, så bad mig fru Barry komma och
hälsa på så ofta jag kunde, och Diana stod i fönstret och
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
