- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
178

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En konsert, en katastrof och en bekännelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En konsert, en katastrof och en bekännelse.
kommer för en ... Om man ger sig tid att tänka, så är det
förbi med alltihop. Har ni aldrig själv märkt det, fru Lynde?
Nej, det hade inte fru Lynde. Och hon skakade pa sitt
visa huvud.
- Du måste lära att tänka dig för en smula, Anne, det
är saken. Du kan minsann utan att du vet av det hoppa i
större farligheter i livet än en snyggt bäddad gästrumsäng.
Fru Lynde skrattade godmodigt åt sitt lilla nätta skämt,
men Anne satt tankfull. Hon såg ingenting att skratta åt i
situationen, vilken i hennes ögon föreföll högst allvarlig och
betänklig. När hon sagt farväl till fru Lynde, tog hon vägen
tvärs över stubbåkrarna till Tallbacken. Diana kom emot henne
i köksdörren.
- Var hon rysligt förnärmad, er tant Josephine? viskade
Anne.
— Ja, det kan du lita på, svarade Diana med ett kvävt
fnitter, i det hon kastade en rädd blick över sin axel mot
den stängda salsdörren. — Hon var så ond, att hon hop-
pade. Och så hon grälade, Anne! Hon sa’, att hon aldrig
har sett maken till ouppfostrad flicka och att mina föräldrar
borde skämmas över mig... Hon ämnar fara i morgon, säger
hon. Och jag är precis lika glad — men det äro inte pappa
och mamma.
— Varför sa’ du dem inte, att det var jag, som rådde
för det alltihop? frågade Anne.
— Kan du tro någonting sådant om mig? sade Diana
sårad. — Jag är väl ingen skvallerbytta heller, och jag rådde
för det precis lika mycket som du.
— Ja, då ska jag själv tala om det för henne, sade Anne
beslutsamt.
Diana stirrade.
— Anne Shirley, det menar du inte!.. . Du är tokig —
hon äter upp dig levande!
178

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 30 12:11:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free