Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En konsert, en katastrof och en bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En konsert, en katastrof och en bekännelse.
Diana, där hon i mållös ängslan väntade utanför i köket, att
draga en djup suck av lättnad.
— Jag fruktar, att min fantasi är litet trög — det är så
länge sedan jag hade bruk för den, sade tanten. — Men nog
kan jag ändå sätta mig in i din tankegång. Allting beror på
synpunkten ... Sitt ned och tala om litet vad du egentligen
är för en.
— Ursäkta, men det kan jag inte, svarade Anne med stor
bestämdhet. — Jag skulle gärna vilja göra det, för ni ser ut
att vara en intressant dam och ni kanske till och med skulle
kunna vara en besläktad själ, fast ,det är just inte troligt...
Men jag är tvungen att gå hem till fröken Marilla Cuthbert.
Det är en mycket snäll dam, som har tagit upp mig för att
ge mig uppfostran. Hon gör sitt bästa, men det går klent
ändå. Ni får inte skjuta skulden på henne, därför att jag
hoppade upp i sängen. Men innan jag går, ville jag bra
gärna veta, om ni förlåter Diana och stannar kvar så länge i
Avonlea, som ni ämnade göra från första början.
— Jag kanske gör det, om du kommer hit över och
hälsar på mig ibland, sade fröken Barry.
Den kvällen gav faster Josephine Diana ett silverarmband
med ett dinglande silverhjärta och berättade för familjens äldre
medlemmar, att hon packat upp sin koffert.
— Jag har bestämt mig för att stanna bara för att bli
litet närmare bekant med den där flickungen på Grönkulla,
sade hon helt uppriktigt. — Hon roar mig, och vid min
ålder är det sällan man träffar på någon människa, som
roar en.
Marillas enda reflexion, när hon hörde historien, var:
»Vad var det jag sa’!» — Men inga andra öron än Matthews
hörde den.
Faster Josephine stannade sin månad ut och ännu
längre. Hon var en angenämare gäst än vanligt, ty Anne
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
