Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fantasien på avvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fantasien på avvägar.
— Det är synd om människor, som leva i land, där det
inte finns liljekonvaljer, sade Anne. - Diana säger, att kan-
ske de ha någonting ännu bättre, men det kan väl inte fin-
nas någonting bättre än konvaljer, säg, Marilla? Och så sä-
ger Diana, att om de inte känna till dem, så kunna de inte
sakna dem. Men det tycker jag är det sorgligaste av allti-
hop. Tänk, Marilla - att inte veta, hurdana liljekonvaljer äro,
och inte sakna dem!. ..
Vi hade förfärligt roligt i dag, Marilla! Vi åto våra smör-
gåsar nere i en mossbevuxen dalgång invid en gammal brunn
— en sådan romantisk plats! Charlie Sloane sa’, att Arty
Gills inte vågade hoppa över den, och då var ju naturligtvis
Arty tvungen att göra det, fastän han blötte ned sitt ena
byxben. Herr Phillips gav alla de konvaljer han hittade åt
Prissy Andrews, och jag hörde honom säga: »ljuvt åt den
ljuva.» Det har han tagit ur en bok, det vet jag, men det
ska ändå en viss fantasi till för att använda det på rätt ställe ...
Det var också någon, som kom och bjöd mig liljekonvaljer,
men jag sa’: nej, jag tackar... Jag kan inte säga er den per-
sonens namn, för jag har heligt lovat, att det aldrig ska gå
över mina läppar.
Vi gjorde kransar av konvaljerna och lindade dem kring
våra hattar, och när det blev tid att gå hem, så gingo vi par
om par nedåt vägen med våra stora buketter i händerna, och
så sjöngo vi. O, så trevligt vi hade, Marilla! Allt folket på
herr Sloanes gård kom ut för att titta på oss, och alla, som
vi mötte på landsvägen, stannade och sågo efter oss. Vi
väckte riktigt uppseende... „
_ Det ska inte mycket till för att få tokstollar att titta,
tyckte Marilla.
Efter konvaljerna blev det violernas tur, och hela Violer-
nas dal lyste av dem. Anne vandrade genom den pa vagen
183 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
