Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fantasien på avvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fantasien på avvägar.
— Hur skulle ni känna det, om en vit gestalt ryckte mig till
sig och bure bort mig?
— Jag tar risken, svarade Marilla utan att blinka. — Du
vet, att jag alltid menar, vad jag säger. Jag ska minsann ku-
rera dig för att befolka vår hyggliga granskog med spöken.
Seså, marsch!
Anne anträdde marschen — det vill säga, hon vacklade
fram över spången och fortsatte rysande uppför den hemska,
skumma stigen på andra sidan. Anne glömde aldrig den
vandringen. Bittert fick hon ångra, att hon på lek skrämt
upp sig för ingenting. Hennes fantasis spökgestalter lurade
i varenda mörk skugga utmed hennes väg, och de sträckte ut
sina kalla, skrumpna händer för att gripa tag i den förfärade
lilla flickan, som manat fram dem.
En bit vit björknäver, som en väderil drev upp ur en
grop och fram över prasslande, vissna blad, kom nästan hen-
nes hjärta att stanna. Det långdragna knarrandet av två gamla
trädgrenar, som skrapade mot varandra, prässade fram ångest-
svetten i stora pärlor på hennes panna. De i mörkret flax-
ande läderlapparna tycktes henne vara svarta spökgestalters
vingar.
När hon kom fram till herr Bells åkerfält, flydde hon
tvärs över det, som om hon varit förföljd av en härskara av
okroppsliga varelser, och hon nådde familjen Barrys köksdörr
så andlös och förbi, att hon knappast förmådde viska fram
sin begäran om förklädesmönstret. Diana var ej hemma, så
att hon hade ingen förevändning att dröja kvar. Och så åter-
stod ju den fasansfulla återvägen. Anne gick den med slutna
ögon - hellre ville hon stöta sig döv och blind mot gre-
narna än riskera att få se någon vit gestalt... När hon änt-
ligen med skälvande knän beträdde spångens plankor, drog hon
en lång, lättnadens suck.
- Jaså, ingen tog dig? sade den känslolösa Marilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
