Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Annes nya krydda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes nya krydda.
ska ha två sorters marmelad, röd och gul, och vispad grädde
och citronkakor och körsbärskakor och spritsar och mjuk
pepparkaka, och till min piggsvinstårta ska vi ha Maiillas sti-
liga gula plommonsylt, som hon gömmer enkom för pastorer...
Och nybakat bröd ska vi ha, men gammalt med, ifall han
skulle ha klen mage. Fru Lynde säger, att de flesta pastorer
ha klen mage, men jag tror inte herr Allan varit pastor så
länge, att han hunnit få det. Jag känner mig ändå rätt ängslig
för min piggsvinstårta. O, Diana, tänk, om den inte skulle
bli god! Jag drömde i natt, att det sprang efter mig en elak
tomte med en stor piggsvinstårta i stället för huvud.
- Åh, den blir nog god, lugnade Diana, som aldrig
ville skrämma upp sina vänner. — Jag försäkrar, att den där
biten, som vi nyligen hade med oss ut till Näktergalsro och
som du själv hade gjort, var alldeles överdådig. Och degrand
tycker jag bara smakar bra .. .
— Ja, men tårtor ha en sådan särskild förmåga att bli
misslyckade, just när man önskar dem som allra delikatast,
suckade Anne och doppade en med kåda väl ingniden kvist.
- Men jag får väl lita på försynen och inte glömma att lägga
i mjölet. O, titta, Diana, en sådan förtjusande regnbåge!
Tror du inte, att skogsnymfen kommer fram, sedan vi gått
vår väg, och tar den till långschal åt sig?
— Du vet mycket väl, att det inte finns några skogs-
nymfer, sade Diana i tillrättavisande ton.
Även Dianas mamma hade fått sin andel av spökskogen
och blivit mycket förargad. Diana hade fått stränga order att
hålla sin fantasi inom behöriga gränser, och hon ansåg det
nu rådligast att släppa bekantskapen till och med med den
oskyldiga skogsnymfen.
— Ja, men det är ju så lätt att låtsa, att hon finns, in-
vände Anne. — Varenda kväll, innan jag går och lägger mig,
tittar jag ut genom mitt fönster och undrar, om inte skogs-
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
