Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes nya krydda.
sin menlöshet stundom förfogade över en smula av ormens
list. _ Och pastorn sa’ henne en fin komplimang för det.
Han sa’, att det var en fest för ögat såväl som för gommen.
_ Gör som du vill då, sade Maiilla, som var fast be-
sluten att icke låta sig övertrumfas av fru Barry eller vem det
vara månde. - Kom bara ihåg, att du lämnar någon plats för
maten och tallrikarna.
Anne började då kläda bordet med en fantasi och en
konstnärlighet, vartill man sällan sett maken. Och som hon
hade fullt upp med vilda rosor och ormbunkar till sitt förfo-
gande, gjorde hon tebordet så förtjusande vackert, att både
pastorn och pastorskan måste säga sitt hjärtas uppriktiga
mening därom.
- Ja, det är Anne, som gjort det, sade den sannings-
älskande Marilla.
Och Anne tyckte, att fru Allans gillande leende var nästan
för stor lycka för denna världen . ..
Även Matthew var med som värd, lockad och tubbad att
deltaga i samkvämet. Han hade befunnit sig i ett sådant till-
stånd av förlägenhet och nervös oro, att hans syster uppgivit
allt hopp, men Anne hade »lirkat» med honom och det med
sådan framgång, att han nu satt vid bordet, iförd sina bästa
kläder och vit stärkkrage, och språkade med pastorn både om
lantbruk och politik. Han sade aldrig ett ord åt prästfrun,
men man bör ju heller inte begära för mycket.
Allting gick förträffligt, tills Annes piggsvinstårta bjöds
omkring. Fru Allan, som redan hade sin assiett rågad med
småbröd av alla slag, tackade och sade nej. Men Marilla läste
besvikenheten i Annes ansikte och sade småleende:
— Ni får lov att ta åtminstone en liten bit, fru Allan.
Anne har bakat den enkom för er skull.
— I så fall måste jag väl smaka på den, log fru Allan och tog
sig en tjock trekantig bit. Detsamma gjorde pastorn och Marilla.
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
